Skaparkraft
av  Kerstin Sjöstedt

I stum beundran, jag står där och ser
allt det vackra som naturen nu ger
av blommor, dofter och fåglars kvitter
ja livet i allt nu spritter.

Jag har svårt, att för allt det vackra finna ord
tänk, att där som nyss var en frusen jord
har allt börjat grönska och gro
nog måste jag på en Skapare tro.

Men många försöker att bortförklara
det hela blir till av en slump bara
men konvaljer och syrener doftar lika år från år
att ordna sådant, endast en skaparhand förmår.

Överallt i naturen jag ser hans spår
över hela skapelsen han rår
han låter solen skina och regnet falla
det blir lika för oss alla.

Han gör ingen skillnad på ond eller god
tänk om vi alla förstod
hans kärlek som inga gränser vet
hans kärlek som är av evighet.

Men varför måste vi människor kriga och slåss
och förstöra allt det sköna som tilldelats oss
varför inte låta Guds kärlek gripa oss fatt
då ljus som kan ses i mörkaste natt.

Tänk, om vi istället vore lite mer rädda om varandra
alla vi som på jorden vandra.
Tänk, om vi hellre ville ge än ta
hur annorlunda skulle då inte allting va.

Låt oss därför sluta fred med varandra
sluta att på alla och allting klandra.
Gud hjälp oss, att  bara det goda hos varandra se
det är en bön, som vi alla idag borde be.