Vackra ord
av Kerstin Sjöstedt

Det sägs så många vackra ord vid en grav
så mycket beröm, så mycket gott som den döde gav.
Så många vackra blommor, bundna till en krans
blommor, som aldrig förr på hans bord fanns.
 
Så många människor står där vid hans bår
nästan alla nu till honom går.
Han som väntade så många gånger förr
att någon skulle komma och knacka på hans dörr.
 
Han satt där hemma och väntade på att någon skulle ringa
han väntade på brev, där någon en hälsning skulle bringa.
Kanske väntade han på de små orden " vi saknar dej "
kan du inte titta in till oss på en kopp kaffe säj !
 
Varför inte säga dom vackra orden medan vi har vännen kvar
varför inte hälsa på en ensam, vi säkert tid har.
Varför inte ge blomman, medan vännen kan glädjas åt den
men vi har så lätt för att säga " vi skall göra det sen ".
 
Men "sen" kan bli för sent
fast vi det aldrig riktigt ment.
Vi vill ju så gärna, men vi hinner ej
en ursäkt som vi alla har, men är den riktigt sann säj ?
 
En dag så kanske vi sitter där själva och tänker som så
vad roligt det vore om någon kom och hälsade på.
Vad skönt det skulle kännas med ett par armar om vår hals
känna värme och känna att verkliga vänner fanns.