Står utanför och tittar in
av Peo Sjöstedt

Från fönstren lyser värme och gemenskap, 
därinne finns de mina dom fina som bara vill mig väl 
varför har jag så svårt att ta det till min själ.

Känns som jag är skadat gods 
och irrar omkring utan lots, 
försöker hitta en återställningspunkt 
då allt kändes lugnt. 

Står kvar och känner kylan i min kropp 
var är allt mitt hopp 
varför kan jag inte på eländet få stopp. 

Varje morgon jag vaknar och saknar, 
varje natt jag vankar och på mig själv klankar, 
varje timma jag befinner mig i medicindimma 
känns som en förlust av all den lust 
som var min ledstjärna. 

Min enda önskan är att hitta hem 
då glädje och kärlek kändes i varje lem, 
sinnelaget var mjukt 
fanns inga inslag av det som idag är sjukt. 

Om jag hittar dit 
kommer det att bli min livsmerit.