Till mina älskade föräldrar
av  Peo Sjöstedt

Var inte alltid ett ljus
 snarare den som stod för allt bus,
 lockelsen jag fann varje gång det brann
 och ingen hann se när jag försvann.

Mina äventyr gick ofta överstyr
 och slutade med en ouvertyr,
 i ack och ve
 hur kunde det här ske?

Och där ni stod med ängelns tålamod,
 aldrig fördömande aldrig faktagömmande,
 utan rakt på sak
 tog tag i varje omak.

Den värme, kärlek och förståelse ni gav
 var större än ett världshav,
 aldrig ett slag aldrig ett psykiskt obehag
 med förståelse och ingen förebråelse,
 men några ord så att jag förstod
 vad rätt och riktigt är om vi ska leva här.

Ur detta blev jag danad
 utan för den skull bli sönderförmanad,
 min fantasi fick förbli
 och skapa den jag skulle bli.

Önskar mig er förmåga
 och att jag skall våga,
 vara lika rak
 när jag drabbas av samma sak.

Att man bättre föräldrar kan få
 har jag svårt att förstå.

 Älskar er !