Till mina älskade föräldrar
av Peo Sjöstedt
Var inte alltid ett ljus
snarare den som stod för allt bus,
lockelsen jag fann varje gång det brann
och ingen hann se när jag försvann.
Mina äventyr gick ofta överstyr
och slutade med en ouvertyr,
i ack och ve
hur kunde det här ske?
Och där ni stod med ängelns tålamod,
aldrig fördömande aldrig faktagömmande,
utan rakt på sak
tog tag i varje omak.
Den värme, kärlek och förståelse ni gav
var större än ett världshav,
aldrig ett slag aldrig ett psykiskt obehag
med förståelse och ingen förebråelse,
men några ord så att jag förstod
vad rätt och riktigt är om vi ska leva här.
Ur detta blev jag danad
utan för den skull bli sönderförmanad,
min fantasi fick förbli
och skapa den jag skulle bli.
Önskar mig er förmåga
och att jag skall våga,
vara lika rak
när jag drabbas av samma sak.
Att man bättre föräldrar kan få
har jag svårt att förstå.
Älskar er !